Minst uppmärksam

-Se dig för!
-Akta bilen!
-Du kan inte gå runt i din egen värld!
Nej inte kunde de förstå, det var långt innan Pokémon Go och Facebook-appen, långt innan smartphones och virtual reality. Ändå hade hon sin egen verklighet invävd i det de andra såg, totalt odigitalt. En hög tall vars krona var hem åt de gyllene prinsesstrastarna. En vattenpöl som kunde vara en portal till den magiska värld där hon styrde vädret med armbandet hon flätat på förskolan. Bilarna som körde fram och tillbaka för att lämna meddelanden mellan de fem kungarikena och därigenom avstyrde ett stort krig.
Hon hade inte tid att se sig för. Hon visste att hon måste hinna uppleva allt, känna och se allt innan det var för sent. Till och med hon som de sa var minst uppmärksam hade sett de vuxnas tomma blickar betrakta den fantastiska världen som fanns runt om dem. Till och med hon hade insett att allt skulle försvinna. Några år till, sedan skulle hennes magiska värld dö bort inför hennes ögon liksom den gjort för alla de andra.

Sandwich

Han har den där bilden i plånboken som Karin tog när de var på Liseberg. Hon förstår inte varför. De visste tillräckligt lite om varandra då för att förälska sig. Nu vet de alltför mycket om varandra för att kunna gå därifrån. Ett känslomässigt gisslandrama. När de stannar för att köpa glass skyndar hon sig att betala, så hon slipper se.