torsdag 9 januari 2014

Skymta

Klockan är bara halv elva än. Han skulle utan problem hinna beställa en taxi, säga gott nytt år till alla och vara hemma på Tyresö före tolvslaget. Skåla in det nya året med Annika och låta det bli den nystart som han så gärna vill tro att de behöver. Börja ägna mer tid åt varandra, det har hon sagt att de ska göra. Fråga hur hon mår, försöker han påminna sig själv om hela tiden. Inte älta, säger familjerådgivaren som de träffat ett par gånger.


Ja, han skulle kunna gå nu. Vara där han borde vara. Men det är något som stoppar honom. Något, eller någon. En annan väg som han bara skymtat bakom träden. Ett parallellt universum som existerar inom honom och överallt runtomkring men som han ändå inte riktigt kan nå. Hur han än böjer sig och bänder så kan han inte ta steget ut. Eller in.

6 kommentarer:

  1. Ögonblicksbild av en känsla/ett tillstånd som är svårt att klä i ord. Du lyckas.

    SvaraRadera
  2. Vi har alla varit där. Tror jag. Du kan skriva om det.

    SvaraRadera
  3. Vägen som skymtar och ett parallellt universum gav mig känslan av något som öppnar sig - spännande - även om han inte kan nå det just nu finns det där...

    SvaraRadera
  4. Åh, fint. Stämningsfullt. Precis så känns det ibland.

    SvaraRadera