måndag 22 januari 2018

Det drar kallt nu

Det drar kallt nu
Bäst att täta alla springor
och stänga till
Där ute blåser snålvinden
och kylan smyger på
Det drar kallt nu
Bäst att hålla värmen
och stänga till
Där ute är det stormigt
på ett och annat sätt
Det drar kallt nu
Dra igen dörrn
Stäng till

Det drar kallt nu

tisdag 9 januari 2018

Alla dessa moderna apor

Det går nog aldrig att vara riktigt beredd på att se en gorilla med handsfree. Eller en orangutang på longboard med vita converse och en bakvänd keps med bokstäverna N och Y broderade i ett sorts monogram för världens modernaste stad. Det går nog aldrig att vara förberedd på alla dessa moderna apor, men mest förvånad av allt blev jag ändå när en schimpans med solbrillor tagit Bagges plats i Idol-juryn.

(Meningen lyder: "I vilket fall dyker de moderna gorillorna, orangutangerna och schimpanserna upp ur ingenstans." Från boken "Lucy" som handlar om det paleoantropologiska vetenskapsområdets historia)

måndag 8 januari 2018

Kroppsspråk

-Nu är det nu! säger han och tar hennes hand. Den är fuktig och lite kall och hennes arm knottras i den ljumma sommarkvällen. Handen tvekar, drar sig en aning tillbaka och skakar till, knappt kännbart. Kanske har han inte ens märkt det. 
-Nu är det nu! upprepar han och vänder sig om. Hennes ögon tvekar också nu. Blinkar, blundar, släpper en tår till kinden. Den andra handen tröstar, torkar, gömmer ansiktet för hans blick och hans besvikelse. Nu är det nu. Bara nu, och aldrig mer. Nu är det nu som de har väntat på, och just nu tvekar hennes kropp, benen vill inte gå mer, axlarna skakar och munnen. Munnen säger att den inte vill. Munnen tar ifrån henne det nu som hon har väntat på. Munnen, handen, ögonen och benen. Han går. Handen släpper hans så lätt som aldrig någonsin. Han går och hon står kvar. Hon trycker handen mot örat. ”Nu.” viskar den, ”Nu. Är det Nu.”

torsdag 4 januari 2018

Efter

Du måste lära känna dina föräldrar två gånger. Först en gång som barn, och sen igen som vuxen. Du tror att de är samma människor men de är inte det. Först kanske du blir besviken, men sen kommer du märka att du älskar dem ännu mer.
När du själv är ett barn ser du dem ur dina ögon. När du lär känna dem som vuxen ser du dig själv ur deras ögon. Kanske är det då du börjar acceptera dig själv. Bara du tillåter det. Bara det inte är för sent.

onsdag 7 september 2016

Minst uppmärksam

-Se dig för!
-Akta bilen!
-Du kan inte gå runt i din egen värld!
Nej inte kunde de förstå, det var långt innan Pokémon Go och Facebook-appen, långt innan smartphones och virtual reality. Ändå hade hon sin egen verklighet invävd i det de andra såg, totalt odigitalt. En hög tall vars krona var hem åt de gyllene prinsesstrastarna. En vattenpöl som kunde vara en portal till den magiska värld där hon styrde vädret med armbandet hon flätat på förskolan. Bilarna som körde fram och tillbaka för att lämna meddelanden mellan de fem kungarikena och därigenom avstyrde ett stort krig.
Hon hade inte tid att se sig för. Hon visste att hon måste hinna uppleva allt, känna och se allt innan det var för sent. Till och med hon som de sa var minst uppmärksam hade sett de vuxnas tomma blickar betrakta den fantastiska världen som fanns runt om dem. Till och med hon hade insett att allt skulle försvinna. Några år till, sedan skulle hennes magiska värld dö bort inför hennes ögon liksom den gjort för alla de andra.

tisdag 16 augusti 2016

Sandwich

Han har den där bilden i plånboken som Karin tog när de var på Liseberg. Hon förstår inte varför. De visste tillräckligt lite om varandra då för att förälska sig. Nu vet de alltför mycket om varandra för att kunna gå därifrån. Ett känslomässigt gisslandrama. När de stannar för att köpa glass skyndar hon sig att betala, så hon slipper se.

måndag 12 oktober 2015

Förlorat

Hans fingrar rör sig snabbt över greppbrädan. Smygande, som om de inte vill att han ska märka vad de håller på med. Då och då låter han ett ackord eller en kort melodislinga ljuda. Klangen är dämpad och varm men tonerna är utdragna och klagande. Den ljusa skjortan hänger som på en galge över hans beniga axlar. Kinderna insjunkna, huden grå och tunn. Ja, han ser sliten ut, som alltid. Men det är något mer också som hon inte känner igen. Som ett skavsår, något som finns där och irriterar och smärtar. Hon sitter i hans karmosinröda fåtölj och halsar ur sitt medhavda presentenvin, ett amarone från 79.
- Man hör aldrig blues nu för tiden, det är synd, säger hon och fokuserar blicken på hans dansande fingrar. Han tittar inte upp. Hon söker en kontakt, eller närhet som en gång har funnits.
- Träffar du fortfarande Jeanette?
Nu tittar han på henne och genom henne som hon alltid har inbillat sig att han kan göra.
- Du måste fan börjar slappna av nån gång. Seriöst, att du inte bara släpper allt. Skit i det nån gång.
Hon drar upp benen i fåtöljen och när hon möter hans blick vet hon att han har sett. Han suckar djupt och tittar ner på gitarren igen.
- Jag snackar inte om att röka på eller nåt. Fan. Jag vet var jag har dig vet du. Se bara nu, så jävla rädd att inte följa mallen.
- Nej jag vet precis vad du snackar om, fräser hon tillbaka. Ska vi ha den här diskussionen igen tycker du det? Jag vet var jag har dig också, kan vi låta det stanna där?
Vinet är tungt, och flaskan fuktig av iskall handsvett.
- Vet du varför vi har den här diskussionen om och om igen?
Han förväntar sig inget svar och får inget heller. Nu är han helt lugn. Det är knappt så att hjärtat orkar slå.
- Det är för att du tror att det handlar om mig. Du tror att vi ältar mina problem. Jag har aldrig haft några problem, okej? Du är fan både blind och döv. Minns du när jag gick med dig till tandläkaren? Minns du när jag skjutsade hem dig efter skolavslutningen? Du har bara stoppat undan allt och gått och byggt dig ett precis likadant luftslott. Fattar du inte varför vi har den här diskussionen?
Gitarren spelar sig själv nu där den ligger bredvid honom i soffan. Han har gått över en gräns nu, den som de aldrig korsat förut och han vet inte vad som finns på andra sidan. Gitarren spelar, matar fram en rytmisk blues som aldrig kan ta slut. Toner som föder varandra, leder vidare mot refrängen men kommer aldrig dit. De har rest sig upp nu, omedvetet. I sitt huvud hör han munspelet och en melodislinga som aldrig kommer spelas. Hennes blick är låst i hans klarblå iris och i tomheten i pupillen som hon aldrig kommer kunna tolka. Per automatik kontrollerar hon pupillens storlek.
- Jag ringer en taxi nu. Tystnad. Hon har frammanat tystnaden och han har nämnt det onämnbara. De har dödat det välbekanta tugget, smågrälandet som de båda kan vila i några timmar.
- Morsan och farsan, börjar han men det finns ingen fortsättning på frasen. Hon häller sakta ut resten av vinet i vasken medan hon pratar med taxibolaget. -Tack för presenten, säger han och får ett ironiskt leende tillbaka. -Ja tack, så snart som möjligt. Femton minuter? Ok.
Han sätter sig ner i soffan och plockar upp gitarren igen. Försöker hitta melodin som han nyss hörde, kanske var det en gammal vän som spelade den i ett annat liv. Ett liv som utspelade sig långt härifrån bland vänner och fester och musik. Ett liv som inte hade nöjt sig med en sunkig andrahandslägenhet och några folköl till frukost. Hon drar på sig stövlarna och kavajen. Nu är hon redan i trapphuset.
- Hejdå vi ses.
- Tre månader.
Hon är påväg nerför trappan. Dörren går inte igen helt, han hör de ekande stegen försvinna.
- Läkaren gav mig tre månader! ropar han från soffan. Ytterdörren går igen.
Han hummar på en melodi medan fingrarna tröstar gitarren som stötvis gråter fram blå toner.
"My baby sister aint comin back."
En ny låt börjar växa fram.
"She drank her wine and now she's gone."
Han sjunger och spelar tills lägenheten fylls med musik.
"If i had a brother like me i guess i would hate him too."
Gitarren sjunger med honom och dansar och virvlar och lägenheten är full av fest och musik och vänner.
"My baby sister aint comin back no more."

torsdag 13 november 2014

O-ord

Middagen oäten, bebisen obadad. Har du gjort klart rapporten? Nej den är oskriven än. Osynkad, omed, ”inte på banan” som de säger på huvudkontoret. Ringde det på dörren? Kom för allt i världen inte in, det är oöppet!

onsdag 12 november 2014

tjocka

Jag vet att nycklarna ligger i den vänstra fickan, ändå stoppar jag ner handen i den högra först. Jag vet inte varför jag gör så. Den högra fickan är tom, och i den vänstra ligger en nyckelknippa. Fyra olika nycklar. En till huset, en till förrådet, en till garaget och en till cykellåset. Innan jag lämnar huset går jag in i tvättstugan. Vrider av vattenkranen som går till tvättmaskinen och sorterar högen som ligger på golvet. Vitt, färgat, fintvätt, underkläder, lakan. Ute ligger en tung dimma över huset och gården. Jag låser huset, förrådet, garaget och cykeln. Lämnar nyckelknippan i soprummet. Det låg inget i den högra fickan.

tisdag 11 november 2014

Vräk

Ett vräk
Vad är ett vräk?
En som vräker sig ut över hela soffan
Tar plats
Syns
Finns
Eller den som blivit vräkt
Utslängd
Bortkastad
Och inte längre har en plats att kalla hem
Vad är ett vräk? 
Ett ovanligt strandgräs 
Som vajar i vinden
En dyngbagges skitboll?
Ett ödlefoster?
Ett vräk
Om man säger det många gånger

Låter det som ett riktigt ord